Att införa ett generellt mobilförbud är ta ifrån föräldrarna ansvaret och istället cementera att det är
skolans uppgift att uppfostra barnen. Att dessutom som M tillsammans med SD och KD vill, att
förbudet ska omfatta alla skolor och gälla under hela skoldagen går stick i stäv med vad som står
i skollagen, i läroplanerna och rekommendationer från Skolverket, som menar att ett generellt
totalförbud är fel väg att gå.
Hellre än tvång, krav och kontroll bör vi vuxna ta vårt ansvar och inse barnen är en del av en digital
värld som kan verka främmande för oss. Idag är 98 procent av de sexåringar som börjar skolan
redan vana internetanvändare. Visst, en del barn och ungdomar har problem med att mobilen stör
och stjäl deras uppmärksamhet. Men hur har du det själv med din mobilhygien? Hur ofta glor du
ner på skärmen för att se vad som hänt på Facebook och Instagram den senaste minuten? Föregår
du med gott exempel?
Ett generellt mobilförbud från skoldagens start till slut är ett för bekvämt och enkelt sätt att ”lösa
problemet”. Det är kortsiktigt och hjälper bara för stunden. Det löser kanske skolans problem,
men hjälper inte barnen i längden. För efter skoldagen är ju mobilen uppe och i centrum igen.
Med den Swishar barnen fikapengar och JOJO-kortet finns snart bara i mobilen.
Vi ”vuxna”, läs föräldrarna, bör istället arbeta för att hjälpa barnen att hantera frestelserna på nätet,
sms från kompisar eller notisar på sociala medier. Och vi måste börja redan i de tidiga åldrarna.
För varje dag som vi ignorerar de här utmaningarna riskerar vi att vissa barn hamnar på efterkälken.
Klyftan ökar mellan de som har en familj och omgivning som ger stöd och vägledning i
den digitala världens alla möjligheter, och de som inte har det. Här kan skolan vara en garant. Men
då utan ett generellt mobilförbud och inte genom att tvinga rektorer och lärare följa ett populistiskt
beslut som några politiker fattat!
Läs TAs artiklar om detta här:
